Friday, April 30, 2010

Not Quite till Budapest!


Den 6-9 maj kommer två representanter från Not Quite vara i Budapest på nätverksmöte med Trans Europe Halles. De ska presentera vår verksamhet för årsmötet som förhoppningsvis godkänner vår inträdesansökan.
Ett medlemskap i Trans Europe Halles innebär ett stort nätverk av kulturcenter i Europa, alla i alternativa lokaler som fabriker och dylikt. Med det följer många möjligheter till internationellt kulturarbete och att koppla Fengersfors till Europa!

On May 6 - 9, two representatives from Not Quite will be in Budapest on the network meeting with Trans Europe Halles. They will present our work for the annual meeting which hopefully will approve our application of membership.As members of Trans Europe Halles we will have access to a large network of cultural centers in Europe, all of them in alternative premises as factories and such. With this comes many opportunities to work internationally with culture and to connect Fengersfors to Europe!

För mer information se www.teh.net

Denna aktivitet har gjorts möjlig tack vare stöd från Västra Götalands Regionen.



Thursday, April 29, 2010

Programmet klart för vår storslagna säsongsöppning! (Men det kan fyllas på...)

Den 8.e maj slår Not Quite upp portarna för sommarsäsongen, med mer buller och bång än någonsin! Vernissager, framträdanden och konserter kommer fylla dagen, och alla som lidit brist på Not Quite Cafés underverk kan fylla sina magar med löften om en god sommar. Vårens mest händelserika dag börjar kl 12.00 med vernissage för konstnären Johan Hallbergs utställning ”Män med skägg och flytvästar” och för ”Pojken”, utställning av konstnären Joel Stuart-Beck. Sedan följer visning av förskolan Maskrosens projekt ”Mitt favoritdjur” och ett flertal musikaliska och konstnärliga framträdanden. Bland dessa kan nämnas ragtimekungen Peter ”20 Fingers” Lundberg och performancekonstnären Karl Hallberg.


Efter en paus öppnar Oceanhallen upp kl 19.00 med en kväll fullmatad med musik. Huvudakten är det femhövdade och röjiga balkanbandet Vrat Na Vrat från Vänersborg, men även Not Quites legendariska husband Jesus/Baby kommer vässa sina klor och väsa i sina megafoner. Suggestiv och melankolisk surfgitarr och mollstämd sång utlovas tack vare att popprofilen Mattias Malm, mannen bakom Everyday Mistakes som står på randen till sitt genombrott, dyker upp. Som om inte detta vore nog kommer DJ Byxboa att med sina skivspelare garantera att ingen lämnar lokalen sval och osvettig. Han har snurrat skivor runt om i europa och har en förkärlek för musik i baktakt, liksom hiphop och worldmusic. Inträde under dagen: Gratis. Efter 19.00: 80 kr. Billigt för ett sådant utbud!
Övre bilden föreställer gästande bandet Vrat Na Vrat. Saknas på bilden gör: dragspel, saxofon, kontrabas, trummor och klaviatur. Nedre bilden: "Storfiskarn" av Johan Hallberg som förärar oss en samling män med skägg och flytvästar.

On the 8:th of May, Not Quite opens up its doors saying welcome to a new season. On this rich day we offer several events, such as artexibitionopenings, performance and at least four concerts with performers and bands from the world of ragtime, melancholic folkpop, garagegospel and one of swedens greatest balkanbands. The night ends up with a DJ with a passion for ragga, hiphop and world music.
Between 12 to 18.00 it is free entrance, a ticet for the nightshow costs 80sek.

Upplagd av Not Quite kl. 22.10

Sunday, April 25, 2010

Arbetshelg inför säsongsöppningen 8 maj!

Ett stort gäng Not Quite medlemmar och hang arounds slöt upp lördag
och söndag. Vi har arbetat med att färdigställa textilverkstan, vår
evenemangslokal i oceanhuset och röjt i trädgården. Cafet bjöd på
lunchen och vi hade det mkt trevligt. Vi blev nästan färdiga men inte
riktigt trots att vi har jobbat hårt! Tack alla!

Tuesday, April 20, 2010

Jonis lilla hjärna: Vanitas

Jo, det trillade ner en tankeocean i min hjärna. Jag och min bandkamrat Johan satt och laddade på Wienerkonditoriet i stan. Johan kände sig rik och firade med både macka och biskvi. Jag drack kranvatten och tuggade på något som kallas elefantöra. Låter som terapifoder för hundar, men är förmodligen alldeles för sockrat och kanelat för att ges till djur. Det var årets första eller möjligen andra dag med verkligt varm sol.

Ifrån vänster dök det upp en yngling på rullskridskor. Han hejade glatt den millisekund han hade samma position som vi. Försvann åt höger, trixande och yster som en kalv. Strax därpå kom en hukande gammal dam från andra hållet, med ett fast grepp om en elektrisk rulator. Även hon tittade upp när hon såg oss, log och hälsade glatt. Glad i solen, unnande oss en trevlig stund på en trottoar i Åmål. Hej, vanitas, tänkte jag. Tror inte alls att hon hette så, men situationen gav en bild av hur livet springer i väg, hur druvan skrumpnar ihop till ett russin och sedan blir jord. God morgon, jag kommer från vänster i flygande fläng, möter nån sorts kulmen åt höger nån stans. Stöttar mig sedan mot ett ortopediskt fordon på väg tillbaka ner i den ekande tystnaden. Hejdå. Känns fånigt futtigt egentligen.

Men också vackert. Tror vi ska ta och försöka fylla den korta lilla tiden vi glittrar med något vettigt. Föreslår till exempel kultur. Om nu mänskligheten går under; det lutar ju ditåt emellanåt. Då tror jag inte herrn uppe på molnet (om han nu är en man, det kanske är en queerfeministisk hundvalp som en gång med en fis drog igång hela det gasknas som resulterade i denna psykedeliska planet) bara kommer sakna de isbjörnar och ängsblommor människorna tog med sig i fallet. Han kommer att plågas av saknaden till den mänskliga kulturen, den vackra konstruktiva kulturen. Svängig musik som strömmar upp i atmosfären, starka bilder som lyser mellan hav och land, byggnadsverk och tekoppar och bröd med knaprig skorpa. Vilken förlust. Nej, vi kan inte lämna honom så. Vi får se till att hålla oss kvar här, tillsammans med isbjörnar och ängsblommor. Och fortsätta göra det vi verkligen gör bra; att skapa kultur.

Thursday, April 15, 2010

Europa damp ner. Grönare ska det bli.

Så hände det igen; världen kom till vårt lilla Fengersfors. En häftig upplevelse. Projektet heter "Youth towards a greener future". Hälsa och hållbar utveckling var alltså temat. Sandra har styrt ihop frukostar, luncher och fikor med sin sedvanliga mix av klimatsmart, hälsosam och otäckt god mat. Även föreläst om sin filosofi. Till Not Quite kom dessa ystra och driftiga ungdomar från en hel radda olika länder, för att under ledning av Tina, Karin och Jonatan omvandla sopor och sly till konstverk. Tina inledde med en förträfflig slideshow, där hon startade mitt i problemet; sopberg och överkonsumtion. Det framgick tydligt att detta inte är något litet klädsamt problem, det är allvar och det gäller livet. Men Tina är ingen deppkorv, hon är en osannolikt entusiastisk och fräsig keramiker som visade att kraften hos hantverkare och konstnärer världen över kan väcka folk och visa en riktning. Den leder upp i trädtopparna och inte ner i massgraven.

Själv stundtals dyster i tanken om jordens tillstånd måste jag säga att dessa ungdomar har förmodligen peppat mig mer än vice versa. Kreativa och energiska, ödmjuka och öppna satte de genast fart och arbetade med vårt ihopsamlade material: plast, tidningspapper, plåtburkar, sly, tygremsor. Vissa på egen hand, andra i grupp. Det var närmast att betrakta det som en fröjd, att blott få se ett vindskydd flätas av sly och remsor av plast och tyg, att se ett djur med fjädrande ben växa fram ur plåtburkar och annat skräp, att en ungersk tjej inser att det inte alls krävs en snubbe för att spräcka isär en björkklabbe. Vindsnurror, musikinstrument, flygande drakar, solbrillor, smycken; allt gjordes av skräp och sly. Och några hjälpte Sandra att veva ihop fin lunch och en mycket tillfredställande kolatårta. Karin visade runt på bruket, ända in i Anders vackra installation med tusen trådar och muttrar hängande i den trötta gamla fabrikens tak, med sina ljusreflexer skapande en sällsam stämning och rumsupplevelse.

Nämnas bör också att Jesus/Baby hade en svettig spelning för skaran på Kamratgården i Åmål. Vad ska man tro? Röj.

Det roligaste livet och det rimliga, hållbara livet. Det är samma sak. Det rör på sig i världen. Inte minst i Fengersfors. Skriver Jonatan en sen torsdag kväll, glad och helt slut.

It happened again, the world came to our little Fengersfors. A really nice experience. The project is called "Youth Towards a greener future". Health and sustainable development was  the theme. Sandra masde up breakfasts and lunches with her usual mix of climate smart, healthy and delicious food . Also lecturing on her philosophy. To Not Quite came to the spirited and energetic young people from a whole lot of different countries, that under the leadership of Tina, Karin and Jonatan convert trash and twigs to artwork. Tina began with an excellent slide show, where she started in the middle of the problem, mountains of rubbish and overconsumption. It was clear that this is not an pretty small problem, it's serious and applies the life. But Tina is no sad hot dog, she is an enthusiastic  ceramic artist who showed that the power of the craftsmen and artists around the world can wake up people and show a direction. It leads up to the treetops and not into the mass grave.

Creative and energetic, humble and open minded the guests immediately begun working with the materials: plastic, newspaper, tin cans, shrub, fabric. Some alone, others in groups. It was a joy  only to watch a shelter be made out of twigs and strips of plastic and fabric, to see an animal with springy legs grow out of tin cans and other trash, to see the girl realize that it is not at all needed a guy to split a birchlog. Windmills, musical instruments, flying kites, sunglasses, jewelry, all made of trash and weeds. And some helped Sandra to make nice lunch and a very satisfying caramel cake. Karin was guiding at the mill, even into Anders beautiful installation with thousands of threads and nuts hanging in the tired old factory's roof, with their reflections creating a strange atmosphere and space experience.

It should be noted also that Jesus / Baby had a sweaty gig for the people on the Companion Farm in Åmål. What do you think? Digable!.

The most enjoyable life and the sustainable life. It's the same thing. Things are moving in the world. Particulary in Fengersfors.






Marta Jonville på Not Quite i sommar!

Never Stop Dancing for Utopias, Festival Use the City, Kosice, Slovakia 2009

Marta Jonville, en fransk performancekonstnär kommer till Not Quite på Bruket i Fengersfors under en månad i sommar. Hon kommer att arbeta i våra lokaler, hålla workshop och visa sitt arbete i en fotoutställning, allt detta under juli månad. Du som är intresserad av att delta i en workshop med performance är välkommen att höra av dig.

Marta Jonville, a French performance artist is coming to Not Quite, at the old Mill in Fengersfors, for one month this summer. She will work at our site, keep workshops and show her work in an exhibition, all of this in the  month of July. If you are interested in participating in a workshop with performance please contact us.

From http://www.artreview.com/profile/Jonville :

"Marta Jonville never works alone; she seems to have a team' spirit. She will entrust to her guests responsibilities and leave them free to get over situations, to let itself exceed by them, by the events.
From these falsely improvised contextual plays and their documentation, the artist will re-create an endless fictions, using more usual art mediums. Her practices, involving psychology and social behaviors becomes strangely actual and delayed, a mundane game of re-constructions.
May we say Marta Jonville is a catalyst of a new type ?
Since a long time art is not only made by forms, but by its own process of production. So, bigger and bigger, and constantly evolutive, in permanent mutation, Marta’familly gives a new perspective to the daily gestures and reflexes of the artistic world."
Damien Airault, Independent Curator


 Denna aktivitet har möjliggjorts genom stöd från Västra Götalandsregionen.


inlägg av Karl Hallberg