Friday, October 26, 2012

Stipendium till Annie Lindgren

Värmlands konstnärsförbund ger keramiker Annie Lindgren årets stipendium. Motiveringen lyder: "Hon uppehåller sig skickligt i gränslandet mellan konst och konsthantverk och hon vågar att tänja sina egna gränser mellan fint och fult. Hon är en förnyare med stor hantverksskicklighet. Hon är en mycket modig konstnär." Grattis!
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=93&artikel=5323729

Thursday, October 18, 2012

Not Quite i samarbete med SäffleOperan


Två av våra medlemmar Cajsa Branchetti Hallberg och Ulrika Aneer  har under hösten arbetat för SäffleOperan med musikalen "Annie get your gun"  och som fått strålande recensioner.
Dessa fina ord nämns i programmet från producenterna.
"Vi har i år inlett ett mycket framgångsrikt samarbete med Not Quite i Fengersfors, en kulturell skattkista med oerhörd kompetens"

Not Quite tackar för de vackra orden och hoppas på en spännande framtid!

Friday, October 5, 2012

Trans Europe Halles, Möte nr 74

Idag precis för en vecka sedan åkte jag bil till Göteborg. Jag skulle delta, två utav fira dagar i en internationell sammankomst, ett seminar en möte, eller hur man vill kalla det hela. Ett e-mail från Not Quite’s ‘Kalle’ för ett tag sedan gjorde att jag hade anmäld mig till att delta i det här ” Trans Europe Halles meeting nr74” som skulle hålles på Konstepidemin och på Röda Sten. Jag skulle åka dit tilsammans med Kalle och Sara som representanter för NQ som är medlem i TEH.
Varför inte tyckte jag, kan bara vara roligt att träffa lite olika nye människor och två dager måste jag väll kunna hålla ut med på ett sådant projekt även om tiden är redan hård pressad pga min kommande utställning i Luxemburg och allt annat arbeta som har samlad sig på högar och stackar rund omkring mig.

Fan, vad jag har ångrad mig......
Hur i all värden hade jag tänkt att det skulle räcka med bara två utav dom här fira dager.
Vad fan var det jag tänkte egentligen innan?
Hur kan man träffa ca. 200 mycket trevliga och intressanta personer från 28 Europeiska länder i bara några dager? Det går bara helt enkelt inte. Förutom att man kan hälsa ”hej hej” när man ses för första gång och ”hej då” när man åker hem igen, vill man gärna förmedla lite mer information. Om NQ, om konst, om Sverige, om sig själv för att nämna bara några saker som i sig redan gir grund till att det inte räcker med bara två dager.

I registreringskön på Konstepidemin stod jag bakom en kille som såg sig omkring och hade antagligen också några andra ärende som han tog upp med organisationen. Det tog tid, och jag kände många ögon som stirrade mig, och kanske ännu mer honom, i nacken. Alle ville in och varför tog det så himla lång tid? Några timmar senare talade jag med killen som hette Piotr, musiker och ledare för ett musik centrum från Minsk i Belarus. ”Belarus” tänkte jag, Belarus?, för mig inte mer en stor gåta med en knäpp diktator, klämt in i mellan Ryssland och Polen. Hinner dom där, i sina förtryckte vardagsliv, också med kultur? Och hur skulle den ser ut då i så fall?

Jag fick en reell läxa, och en helt ny perspektiv.
Piotr berättade att han pga av hans musik hade varit plockat upp ur sängen, mid på natten av KGBen, inte bara en men flera gånger. Fru och små barn hade dom inte rört, inte ännu i alla fall. Åtta gånger hade han suttit fast i fängelset på KGB huvudkontoret. Ett dåligt svensk vandrarhem har mycket bättre standard och trevligare personal förstås. Hans musikcentrum hade varit stängd av samma KGB flera gånger och hans frivilliga anställda trakasserad. Efter en sådan stängning gick han för att leta en ny lokal, börja om från ”skratch” och starta verksamheten igen. För att sen få besök igen från KGB’en. Detta var Torsdagen i Göteborg.

Dagen efter, på fredag hade KGB’en i Minsk, medan Piotr deltog på TEHs möte 74, utan statens godkännande och mot statens vilja, stängt hans, inte ens ny öppnade centrum. 20 av hans frivilliga medarbetare hade arresterats. Det blev en del hektiska telefon och internet aktiviteter från hans siden och sedan sa han att han skulle åka hem dagen efter, tidigare än planerad. Han var orolig för sina vänner. Hem ? Nej inte riktigt hem. Han skulle inte komma närmare ”hem” än passkontrollen på Minsk flygplats sa han. Där skulle KGB’en vänta på honom med en ”oemotståndlig” inbjudan för vistelse för obestämd tid på en KGB kontorets övernattningsplatser.
Jag var nära panik av ren ångest och skräck och jag skulle inte ens behöva åka till Minsk. Piotr däremot tog det snyggt, han hade varit ‘där’ förut, och hans tankar låg mer på var i all värden han skulle kunna hitta en ny lokal, nu igen, för hans nästa musikcentrum.

Här finns vi, i Sverige, i Hällevadsholm eller Fengersfors och undrar vem har tagit krattan och inte ställt tillbacke den eller var vi kan söka lite statlig bidrag för att köpa en ny och bättre kratta.
Ibland behöver man någon annans berättelse för att verkligen kunna ser vad det är man egentligen har, här hemma. Tintin-gate och Pizza-girl står nuförtiden högt på Sveriges kultur skandal listan, och kanske inte oförtjänt, vad vet jag. Däremot tycker jag att Piotr’s berättelse, och hans otroliga ’drive’, i ett land där det varken finns fria ord eller fria människor förtjänar också min och eran uppmärksamhet och inte minst vårt moraliska stöd.

Jag kan knappast tro att jag behöver vänta ett drygt halvår till nästa möte för Trans Europe Halles i Riga. Hoppas att jag kan åka ditt också för det fanns så otroligt flera fina människor som jag inte hunnit att prata med den här gången. Undrar vad dom har att berätta..........

Hällevadsholm 4 okt 2012

Lukas Arons

Tuesday, October 2, 2012