Friday, August 29, 2014

Jag vill kunna lägga min konst på komposten



Som en spindelväv, kranskärlen runt ett hjärta eller en karta hänger den på väggen, en virkning i tagel. Det är ett examensarbete, men inte en färdig produkt. Varken färdig eller produkt, borde en kanske säga, utan det är en process eller en karta över ett liv. Vems liv? Mies eget? Vem som helst? Varje människa har en berättelse, och den kan berätta allas. Den stora berättelsen, dold inuti den lilla.

I maj presenterade Mie Felth sitt examensarbete ”Utan synbar praktisk anledning” på HDK vid Stenebys program för Textil, kläder och formgivning. Det fysiskt påtagliga resultatet är en virkning av färgat tagel, men arbetet är så mycket mer än det.
På gymnasiet läste hon till möbeltapetserare. Hon ville bli inredare, men var fast besluten att själv kunna ta hand om varje del i arbetet. Hon var trött på skolans rent intellektuella arbete och längtade efter att jobba med händerna. Efter gymnasiet hamnade hon på en folkhögskoleutbildning med inriktning Textil, keramik, bild och det var där hon började uttrycka sig i akvarell.
Akvarellerna kom före virkandet, men det var mest av en slump. Det var något hon hade tillgängligt hemma.
– Har jag ett material så använder jag det, säger Mie Felth, och jag hade över från en konsthantverkskurs jag gått tidigare, så jag började.

Akvarellerna som växte fram är suggestiva mönster som ständigt upprepas med förändring. De är organsikt fraktala, påminner samtidigt om blodkärl och lungvävnad samt om grafiska representationer av ren matematik. Vart och ett av de minimala penseldragen är i det närmaste identiskt med det föregående, men interagerar med existerande former för att skapa en utvecklingsväg. Det påminner inte så lite om den virkteknik som hon kom att fortsätta vidare till efter några år.
– Jag ville tillbaka till textil, säger Mie, och jag ville översätta uttrycket i akvarell till det.
Till sin förvåning fann hon att hon inte bara kunde få samma känsla i textilen, utan processerna påminner också mycket om varandra. Hon berättar att det finns en påfallande likhet mellan att blanda akvarellfärger och att sitta och välja ut de tagelstrån som har rätt nyans för virkningen. Dessutom påminner vikningens små och ständigt upprepade rörelser om hur hon arbetat med akvarellmåleriet.
– Jag var inte beredd på att det skulle vara så likt!

Även valet av material var ganska slumpartat. Hon hade visserligen arbetat med tagel förut, men när hon flyttade till huset där hon bor nu hittade hon i dess gömmor bland annat en hästsvans, och den fick henne att fundera på om hon inte kunde använda det.
– För mig är det viktigt att jag vet var det kommer ifrån, säger hon. Det ska kännas bra i hjärtat.
Det är både en medvetenhet om konstens miljöaspekt, men också till en växande del något som handlar om möten med människor. Insamlandet av tagel blev del av processen, historierna som människorna hon mötte bar på vävdes (eller snarare virkades) in i arbetet hon hade för händerna. Bruket och Fengersfors blev inspiration och hon fick höra historier och uppleva stämningar överallt. Det människorna hon mötte kunde berätta hade sina fysiska motsvarigheter i miljön omkring henne, trappor som många gått i länge, men som inte längre används.

Vad det gäller miljötänket är även det kopplat till där hon bor. Hon odlar grönsaker och håller höns för äggens skull. Drömmen finns att bli självförsörjande på i alla fall de livsmedel hon själv kan producera. Hon oroar sig ofta för hur vi behandlar vår miljö, för alla gifter som vi sprider omkring oss.
– Jag vill kunna lägga min konst på komposten, säger hon.
Så tänker hon efter en stund och fortsätter:
– Akvarell är ju inte miljövänligt alls, varken papper eller färger – usch!
I framtiden vill Mie experimentera med olika sätt att ta fram sina egna färger, allt från att ta fram växtfärger till att måla med rost. Hon har även planer på att göra försök med att tillverka eget papper att måla på. Det knyter an till både hennes miljöintresse och lusten att själv vara med i varje del av skapandeprocessen.

I höst – 18:e oktober till 11 november – har Mie en separatutställning i Galleriet på Not Quite. Den heter ”Enformigt skiftande” och fokuserar på processen, och på relationen mellan det textila och målandet. Här vidareutvecklar hon sitt examensarbete och fördjupar sig ytterligare i taglets egenskaper. Tagel och ull, ja allt sorts hår, kommer med en historia, det har vuxit på en levande varelse som andas äter. Det är del av en berättelse.


No comments: