Monday, October 26, 2015

Medlemspresentation 3 av 60: EMILIA PERSDOTTER

Emilia Persdotter  Foto: © Malin Robertson Harén






































Intervju med Emilia Persdotter 20 oktober 2015

 Namn?
- Emilia Maria Josefin Persdotter

Var är du uppväxt?
- Jag kommer från Småland och Öland kan man säga, jag är uppvuxen utanför Kalmar, inne i skogen men har också varit mycket på Öland för att mina far- och morföräldrar kommer därifrån.

Kan du berätta lite mer om din bakgrund, vad gjorde du innan du kom hit till Dalsland? Var gick du på gymnasiet till exempel?
 - Jag gick på Waldorfsgymnasium i Kalmar, jag gick på Waldorf hela min skoltid sen efter skolan jobbade jag med olika grejer och bodde utomlands lite här och där. Jag var au pair och jobbade som elevassistent och pluggade isländska och jag jobbade inom vården och jag bodde i Glasgow och jobbade på café och som modell på konstskolan där. Då kom jag på att jag ville jag söka folkhögskola och läsa grafik så då hamnade jag i Malmö. Där gick jag ett år på grafik och två år på textil och sen vidare till Steneby.

Och där fastande du för textilen då eller har det följt med länge?
- Ja det har väl alltid varit med, jag var alltid med mormor och farmor och lärde mig väva och sticka och sy av dem, på Östra Grevie höll jag på mest med screentryck och blev peppad på att söka vidare, det blev Steneby, det var spännande att komma till ett ställe som jag inte hade vetat att det fanns. Det blev väldigt många år i skola, 6 år på raken så det var väldigt skönt att sluta skolan och komma in i ett nytt sammanhang.

Du tog din kandidatexamen förra året, alltså 2014, så nu är det första gången som du är "fri" och jobbar med det du är utbildad till?
- Ja det är det ju.

Du bodde ju i Dals Långed, där Stenebyskolan ligger men flyttade till Fengersfors när du slutat skolan och blev du då medlem i Not Quite i samma veva som du flyttade hit?
- Nja, jag bodde nog här (i Fengersfors) ett halvår innan jag blev provmedlem. Jag hade väl tänkt att jag skulle det hela tiden men det var så mycket med jobb, jag gick en skrivkurs och sådär under hösten så sökte nog inte förrän till jul (2014) tror jag.

Varför ville du bli medlem i Not Quite?
- För att det är spännande att se vad som händer med en själv i samarbete med andra och att liksom... ja att ta reda på vad det är; Not Quite. Nyfikenhet. Jag tänkte att det var en möjlighet att kunna samarbeta i projekt, dels för att jag var sugen på att göra såna saker som vi har gjort nu i höst med Gibca, försöka göra saker med delaktighet av andra människor och jobba utan att veta var det ska landa. Och sen även att ha ateljéplatsen tillsammans med Emelie, Olivia och Mie. Det är fint. (Emelie Rygfelt Wilander, Olivia de Jong och Mie Feldt är även de medlemmar i Not Quite, Malins notering.)


Nu berättade ju du att du är uppväxt på landet, kanske ännu mer på landet än det är här, då är det kanske inget ovanligt för dig att bo i en liten by som Fengersfors?
- Det är ganska likt. En liten håla som Fengersfors med en gammal industri liksom. Inte lika gammal industri men det var en träfabrik från början av 1900-talet.

Vad heter den byn?
- Påryd. Och där fanns Elverssons, eller Bobin hette det från början, och de svarvade träprylar och så men det är väldigt lite kvar nu. Jo så att bo i ett sånt här litet samhälle är jag van fast det är absolut inte samma sak för jag hade ju inte flyttat tillbaka dit. Men jag känner ju att jag trivs med att bo i närheten av naturen och så. Det är ju en väldigt viktig del av att vara här, också. Att det är ett slags lugn och att man kan ta sig inåt stan när man behöver mer input.
Jag trivdes ju jättebra i Malmö när jag bodde där och jag tänkte ju länge, att jag flyttar väl tillbaka dit när skolan slutar. Men så trivdes jag ju så fint häruppe med och så var det spännande med Fengersfors och Olivia peppade på att vi skulle prova och jag insåg att om jag flyttar till Malmö så kommer jag ju inte flytta upp hit sen men däremot om jag flyttar hit så kan jag testa och se hur det känns. Och trivs jag inte så kan jag ju flytta till Malmö efter det. Det är ju lättare att förflytta sig till en stad. Och nu känns det som att jag stannar nog en stund till.

Det är ju lite speciellt att bo på en sådan här liten ort. Just att göra det aktiva valet.
- Det kändes inte som att det var så många som pratade om det i skolan, fast nu känns det nästan som att det är fler som börjar bli intresserade tycker jag. När man ser folk göra det så ser man ju möjligheten mer.

Vad inspireras du av?
- Vilken bra fråga....det är ju så mycket.... jag måste tänka lite... Ja men folk som ser saker, som kanske inte andra har sett eller folk som plockar fram saker i nya perspektiv och sådär. Jag kommer inte på något konkret. Men jag kommer ihåg, om jag ska ta ett konkret exempel, så var jag väldigt inspirerad av den teaterföreställning om brukets historia (Resultatet) när jag skulle ansöka till Not Quite. Att det kändes så himla... att man försöker se sitt sammanhang från många olika perspektiv. Att man liksom inte bara har sin bild och sen är man nöjd. Att man vill veta mer. Den var jättebra och fin, att det var autentiska grejer och samtidigt väldigt konstnärligt.

Har du något projekt som du jobbar med nu, alltså något eget projekt?
-Nja. Alltså  det känns som att jag tjatar och aldrig kommer så långt men jag har ju fått en teknisk hang-up på att knyppla och vill väldigt gärna hålla på med det mer. Jag vet inte vart det ska barka än men jag är så himla säker på att jag vill göra det! Nu har det dock inte funnits tid att hålla på för det har varit så många andra uppdrag och jobb.

Sådär har ju många av oss det. Alla dessa minitjänster, projekttjänster, jobb och olika uppdrag och så. Tycker du att det funkar bra eller blir du stressad av det? Eller har du känslan av att "jag hinner ju inte göra det jag vill"?
- Det där går väl upp och ner för ibland kan det ju kännas helt deppigt det där "jag är ju aldrig inne i min ateljé, det här funkar ju inte" och samtidigt så försöker jag tänka att det här är kanske en period nu, jag måste prova det här innan jag kan säga att nej, det här är inget för mig. Jag har t.ex.  blivit inkallad som vikarierande tekniker på Steneby nu och så jobbar jag på bageriet (Brukets godaste) och så har det blivit den här tjänsten i ledningsgruppen på Not Quite. Så då blev det helt plötsligt jättemycket vanliga jobb, eller ovanliga jobb kanske? Så då har jag inte haft tid. Sen tycker jag inte det är så farligt för detta är mitt andra år efter skolan, inte lång tid i ett större perspektiv och då får jag ändå prova på när det dyker upp olika möjligheter och chanser eller vad man ska kalla det för.


Vad är det bästa med Fengersfors?
- Att det både finns så mycket spännande historia och så mycket spännande framtid. Så känns det tycker jag.

Saknar du något?
- Ja jag saknar många vänner, som jag har på andra ställen, och jag saknar ibland att ha lite närmare till min familj. Dom bor i Småland och Östergötland. Det är inte lätt att ta sig dit, till andra sidan. Det är väl egentligen det. Det är människor liksom, personer som jag saknar, mest faktiskt. Havet kan jag sakna också, men det är marginell saknad ändå mot vad jag har, så det går an.

Vill du satsa på textil, är textil ditt material? Och vad vill du göra mer än att knyppla? Har du någon bild av hur du vill utveckla dig inom det och hur du vill använda din utbildning?
- Nej jag har inte så. Jag funkar liksom inte så. Alltså det har alltid varit lite i taget, eller så här, jag tar nåt litet steg i nån riktning och det finns alltid något som jag är intresserad av precis där jag är. Jag har nog aldrig haft några stora idéer eller visioner åt vilken riktning jag ska eller nån långsiktig plan liksom. Och det kan ju vara både fördelar och nackdelar. Men det är så och jag har börjat acceptera det tror jag.

Jag har inte sett så mycket av det du gjort men jag uppfattar dig mer som konstnär än som konsthantverkare, om man nu ska välja en av dem, är det så eller är du både ock eller utforskar du det också? Man måste inte ha en titel heller...
- Nej det måste man inte men det är ändå bra frågor, bra att fundera på det. Jag har väl gjort mer saker som jag betraktar som konst. Men nu har jag ju börjat tälja nyss och då är frågan vad det blir? Jag är väldigt intresserad av hantverk liksom, verkligen väldigt intresserad av det.
Det senaste jag gjorde i somras annars var ju nån slags installation med video och en karta på Knarrbysjön. Den visade jag i Steneby konsthall på den här alumniutställningen. Då var det att jag hade mätt upp djupen i Knarrbysjön och så hängde de djupen i förhållande till mått på min egen kropp. Såhär, hur min famn förhöll sig till diametern på min tumme, så blev det lagom stora mått för att det skulle bli en lagom stor installation i den konsthallen och så skuggade de en video där jag åkte runt på Knarrbysjön och lodade djupet. Och mitt examensarbete var ett täcke av stenar, det fanns en bänk som det låg på och så kunde man ta på sig det och känna hur det kändes. Jag tycker att det är spännande med känsel, att försöka ge en fysisk upplevelse.

Finns det någon konstnär eller person som du beundrar eller inspireras av?
Yoko Ono tycker jag är fantastisk. Poetisk och Politisk.

Har du några drömmar?
- Ibland så tänker jag att jag skulle vilja starta upp nån typ av verksamhet, till exempel odla någonting. Ja men jobba med en helhet och från grunden. Förädling, hur mycket ska man förädla och såhär... ja det kanske är en dröm... Ja men det är en dröm. Jag har tänkt lite på hampa. Det har jag varit lite intresserad av fast jag vet inte om man ska säga det högt...? Det kanske inte blir nånting med det…
Fast det är väl det som är drömmar, att man inte vet...
- Jo men då kan man säga det och då har jag en dröm att bli hampabonde och göra hampagarner, isoleringsmaterial, fröer och oljor och allting som är kring det. Då skulle jag kunna spinna hampatrådar som jag kan knyppla med för resten av livet.
Jag skulle vilja läsa antropologi också.

Jag hade inte tänkt ta med den här frågan egentligen men jag gör det ändå. Jag vet inte om du lyssnar på Värvet, en intervjupodcast?
-Nej jag har inte lärt mig så mycket om det att lyssna på podcasts.

Det här är ingen spektakulär fråga alls, men det är en ganska bra fråga och Kristoffer Triumf i Värvet har i sin tur snott den från sin amerikanska föregångare Marc Maron och frågan är om du vill rekommendera något?
-Vinterbada.

Då är du med i den nya bastugruppen som har bildats eller?
-Nej det är jag inte men det skulle jag verkligen vilja men det känns som att man inte kan ta på sig alltför mycket för då blir det ingenting av nåt. Så man får passa sig lite i sitt engagemang för annars kan det bara svämma över.

Är det något som du tycker att jag borde ha frågat om, något som du skulle vilja få sagt?
-Nej jag kommer inte på något nu faktiskt men jag ska höra av mig om jag kommer på något viktigt liksom.

Tack.


Intervjuad och fotograferad av © Malin Robertson Harén 20 oktober 2015

No comments: